Varför är det enklare att få fram maskinförare i Norge? Frågan ställdes på Stora Infradagen.
Ett av entreprenadbranschens allra största problem är bristen på maskinförare. Generationsväxlingen är i full gång med när de äldre lämnar hytten är det allt färre unga som vill kliva in i den. Nödropen har blivit allt ljudligare under de senaste åren och det står klart att det är rätt svårt att få unga, eller för den delen äldre, att välja yrket. I Norge har man inte alls lika stora problem konstaterar Maskinentreprenörerna. ME bjöd därför in Julie Brodtkorb, vd på ME:s norska motsvarighet MEF (Maskinentreprenørenes Forbund), till Stora Infradagen 2022. Enligt Julie Brodtkorb beror det främst på att Norge har en annan typ av lärlingssystem. Den unge norrman som vill bli maskinförare går två år i skola och är sedan ute på praktik i två år. Företagen får dessutom betalt för att ta emot lärlingar och särskilda konsulenter ansvarar för att praktiken genomförs på ett bra sätt.
– Vi har haft rekordmånga som vill bli lärlingar eftersom vi kan säga att ”, tar du oss är du garanterat lärlingsplats och följer du programmet är du garanterad fast jobb”, förklarade Julie Brodtkorb.
Enligt henne har företagen ett samhällsansvar att ta emot unga, hon noterar dock att det är mycket enklare att ta in många lärlingar om det finns någon som tar ansvaret, ser till att praktiken följs upp, att det finns en plan och någon praktikanterna kan vända sig till om de får problem och någon som kan styra upp lärlingar som inte sköter sig.
– Praktiska yrken behöver praktik, fastslog Julie Brodtkorb.
På plats i studion fanns också Kristina Persdotter, statssekreterare på utbildningsdepartementet. Hon konstaterade att läget i Sverige är helt annorlunda och lyfte bland annat fram att en enskild kommun ofta är för liten för att kunna erbjuda ett brett utbud av gymnasieskolans program. Hon berättade att regeringen snart kommer att föreslå att kommuner blir tvungna att samverka mer för att öka kapaciteten så att fler får tillgång till ett mer allsidigt utbud. (Förslaget kom några dagar senare, läs mer om det här.)
– Det finns redan gymnasieregioner och samverkan sker. Men vi ser att alla elever inte har tillgång till ett brett urval och alla inriktningar. Kristina Persdotter noterade också att skolans huvudmän måste få information om vilka utbildningar som måste minska respektive öka i olika regioner.
– Skolverket ska ta fram information för varje region men då måste regionen och näringslivet engageras och ge sin bild av hur kompetensbehoven ser ut på sikt när det gäller till exempel företagsetableringar, infrastruktursatsningar och så vidare.
Eventuellt kan man också låta sig inspireras av det norska upplägget, förklarade hon.
– Det låter intressant med den norska modellen. Lärlingsutbildningen i Sverige har utvecklats men det finns alltid behov av att lära mer.
Text/bild: Ulrika Andersson, nordiskemedier.se
